gateway to swedish culture

hej hej hej. Så, fjärde juli.

Inte filmen med Tom Cruise, helt på riktigt här. Jag har ingen aning om hur man ska fira nationaldagen här. Jag har emellertid inte heller koll på hur man ska fira nationaldagen hemma heller BEVIS.

Igår var jag Isabel och Ebba ute och försökte "göra" East Village. det gick sådär, om jag ska vara helt ärlig. Ebba bjöd med oss till en spelning på tionde gatan och andra avenyn, när vi väl kom dit visade det sig vara i någon sorts kyrka. Man fick inte ta med sig alkohol, och ölen såldes i ett speciellt öltält med hundra meters kö- banden var sådär. Jag förmodar att jag låter hundra år gammal nu men jag fick känslan av att de flyttat alla som hängde på Gärdet på 70-talet in i den där kyrkan, blandat upp dem med lite indiekids och så var det vi. Och, för all del Chloe Sevigny var där också (enligt uppgift var hon "kinda ugly" och "short, and not that thin").
Våran nya franska kompis, som går i Ebbas klass, kände något utav banden och det var så vi lyckades komma dit. Efter några riktigt arty låtar av en tjej vid ett piano bestämde jag mig för att det här inte skulle fungera utan iallafall en öl. Fransyskan var inte blyg på att smuggla in små spritflaskor, men jag antar att jag skämdes för mycket för att ta emot hennes givmilda men aningen hetsiga knuffar. Isa och jag fortsatte några gator ner, på ett riktigt mysig resturang. Precis när vi skulle gå kom ägaren och insiterade på att vi skulle stanna. Han sa att vi kunde få öl och grappa. Jag anade oråd och försökte dra, men Isabel och Ebba verkar kunna det här med att vara tjej mer än mig, så de tackade ja. Så vi fortsatte på stället, och Pietro (jag tror han hette så) berättade om Italien, vin, New York, medan han började komma på egna regler för vad som var okej att göra på hans resturang. Tillexempel upphävde han rökförbudet med en nonchalant vink, försökte få oss att kasta den svenska skammen från axlarna och "take some more grappa!". När vi lämnat baren gick vi några kvarter bort, testade några ställen varav jag inte hade high heels nog för att komma förbi dörrvakten, innan klockan slog fyra på natten och det kändes som att vi borde försöka hitta tunnelbanan.

Jobbet går bra det med. Häromdagen gick jag och Tallulah en ganska lång promenad, och flera personer stannade mig för att berömma barnet. det verkar ibland lite som att alla amerikaner är så gräsligt sällskapssjuka och lite väl insmickrande. men jag måste erkänna att jag blev lite stolt. Hämtade Ree för första gången häromdagen också, sen fick hon välja väg hem själv. Såg några killar som tog kokain i en bil mitt på gatan. Mitt nästa projekt, förrutom att försöka överleva fyrverkeri-spektaklet som utspelas ikväll, är att hitta bättre på west side.
Ullas senaste projekt verkar vara att försöka få i mig så mycket mat som det bara går. Hon har flera gånger uttryckt sin oro över att jag ska "tyna bort". Jag, som är skrattretande långt från att hålla på med någonting i närheten av att "tyna bort" har tagit emot maten med samma skulduppbyggda tacksamhet som förkroppsligar den Svenska kulturen. Pietro skulle aldrig förstå någonting av Sverige.


Tallulah sover på min arm

Isabel och Ebba framför Joe Strummer-väggen i East Village.
(Ellinor eller någon annan som kan tänkas vilja se den här bilden bättre, kan kolla här, på flickr-sidan)