Jag och Isabel står utanför spoonbill and sugartown i Brooklyn och är kaxiga.
Om en vecka är jag påväg till flygplatsen i Newark.
Det enda jag kan fokusera på när jag tänker på Newark är att i söndags kväll blev tre ungdomar uppställda mot en skolvägg och skjutna i huvudet. Länk. (Och förstås att planet kanske störtar.) Usch usch usch. I övrigt har många av våra samtal just rört sig kring hårdheten i staden. Framförallt är det ju svårt att undvika att lägga märke till hur kapitalismen och det mångkulturella samhället skiljer sig från den låtsasvärld man ibland kan tycka att Sverige utgör.
Det finns ju delvis ett behov av en hårdhet när människor lever utan sociala skyddsnät, och delvis en totalindividualism som nästan verkar kulturellt betingad. Igår när vi skulle ut och äta middag var alla tunnelbanor försenade. Jag träffade Anna, som hade fått gå till jobbet. Hon berättade hur trångt det varit att röra sig på gatorna för att folk gick överallt. Skörheten i systemet, Anpassningarna till systemet, bittherheten mot regering och politiker, allting verkar mynna ut i "Jag skiter i det där. Jag tar hand om mig själv och min familj". Det är så långt från våra naiva valdagar, hurtiga ungdomsförbund och rutin-sossar man kan komma, i järmförelse kan det nästan te sig apokalyptiskt.
Jag inbillar mig att jag inte tror på den svenska politikerna- ändå röstar jag. Jag håller så krampaktigt fast vid ett tunt grässtrå som inte kunnat lyfta en flagga, förlåt, fana, sedan många år. Och jag inbillar mig ibland att om jag inte skulle tvingas till att tro på folkhemmets återupprättande skulle jag ligga kvar på de där skyddsnäten jag så gärna vill tro på och behålla, i ren förvirring över vad fan nu man ska tro på. Kalla mig inte cynisk- det vore en ren förolämpning mot hela begreppet, hur många gatstenar jag än gräver upp. Jag är svensk. Jag är vänster. Jag är de facto: naiv?
Snälla någon, rädda mig från detta näste av nyliberal propaganda! (..och där är den igen, rädslan för tydligheten eller obekväma "såhär är det", och jag är helt "jag vill hem! jag vill hem och klaga på fastighetsskatten!". Åh sverige vårat xenofobiska paradis. Vad händer i ett land vägrar globalisering och inte heller integrerar invandrare på riktigt? Mångkultur, HAHAHAHAHA! jävla skämt)
Ikväll ska vi ha en avskedsmiddag för Daniel och Ariel, som åker hem redan imorgon. Vi har sett mycket på serien Curb your enthusiasm, mycket mycket roligt. Senare är planen att vi ska maxa. Igår följde jag och isabel uhurus (jag stavar namnet olika varje gång så att jag kan få det rätt någongång) råd och gick på en hiphopklubb nedanför spring street. Jag kände mig genomskinlig, så vit var jag. Efter ett tag började jag prata med en kille som efter ett tag GAV mig två biljetter (a 70 dollar) till en konsert i Bronx på Fredag; Tribute to The Furious Five! KRS ONE, Slick rick och Big daddy kane! How is that 4 nätverka?!
Slick Rick
Annars har jag varit på en kareokebar, fått tequila och nästan blivit bortgift eftersom jag ser ut som en mexikan. En kvinna som skulle fylla i min race på en enkät på coney island skrev dock i "hispanic". Det tänker jag komma ihåg. Jag tänker däremot förtränga min egna patetiska röst när jag kryper till korset och tar henne på armen och viskar "oh no, I'm white".
Nu ska jag kolla på en tröja till min bror.
Hoppas min syster tar det lugnt på party-ön Kós och aktar sig för rödbrända engelsmän!
Om en vecka är jag påväg till flygplatsen i Newark.
Det enda jag kan fokusera på när jag tänker på Newark är att i söndags kväll blev tre ungdomar uppställda mot en skolvägg och skjutna i huvudet. Länk. (Och förstås att planet kanske störtar.) Usch usch usch. I övrigt har många av våra samtal just rört sig kring hårdheten i staden. Framförallt är det ju svårt att undvika att lägga märke till hur kapitalismen och det mångkulturella samhället skiljer sig från den låtsasvärld man ibland kan tycka att Sverige utgör.
Det finns ju delvis ett behov av en hårdhet när människor lever utan sociala skyddsnät, och delvis en totalindividualism som nästan verkar kulturellt betingad. Igår när vi skulle ut och äta middag var alla tunnelbanor försenade. Jag träffade Anna, som hade fått gå till jobbet. Hon berättade hur trångt det varit att röra sig på gatorna för att folk gick överallt. Skörheten i systemet, Anpassningarna till systemet, bittherheten mot regering och politiker, allting verkar mynna ut i "Jag skiter i det där. Jag tar hand om mig själv och min familj". Det är så långt från våra naiva valdagar, hurtiga ungdomsförbund och rutin-sossar man kan komma, i järmförelse kan det nästan te sig apokalyptiskt.
Jag inbillar mig att jag inte tror på den svenska politikerna- ändå röstar jag. Jag håller så krampaktigt fast vid ett tunt grässtrå som inte kunnat lyfta en flagga, förlåt, fana, sedan många år. Och jag inbillar mig ibland att om jag inte skulle tvingas till att tro på folkhemmets återupprättande skulle jag ligga kvar på de där skyddsnäten jag så gärna vill tro på och behålla, i ren förvirring över vad fan nu man ska tro på. Kalla mig inte cynisk- det vore en ren förolämpning mot hela begreppet, hur många gatstenar jag än gräver upp. Jag är svensk. Jag är vänster. Jag är de facto: naiv?
Snälla någon, rädda mig från detta näste av nyliberal propaganda! (..och där är den igen, rädslan för tydligheten eller obekväma "såhär är det", och jag är helt "jag vill hem! jag vill hem och klaga på fastighetsskatten!". Åh sverige vårat xenofobiska paradis. Vad händer i ett land vägrar globalisering och inte heller integrerar invandrare på riktigt? Mångkultur, HAHAHAHAHA! jävla skämt)
Ikväll ska vi ha en avskedsmiddag för Daniel och Ariel, som åker hem redan imorgon. Vi har sett mycket på serien Curb your enthusiasm, mycket mycket roligt. Senare är planen att vi ska maxa. Igår följde jag och isabel uhurus (jag stavar namnet olika varje gång så att jag kan få det rätt någongång) råd och gick på en hiphopklubb nedanför spring street. Jag kände mig genomskinlig, så vit var jag. Efter ett tag började jag prata med en kille som efter ett tag GAV mig två biljetter (a 70 dollar) till en konsert i Bronx på Fredag; Tribute to The Furious Five! KRS ONE, Slick rick och Big daddy kane! How is that 4 nätverka?!
Slick Rick
Annars har jag varit på en kareokebar, fått tequila och nästan blivit bortgift eftersom jag ser ut som en mexikan. En kvinna som skulle fylla i min race på en enkät på coney island skrev dock i "hispanic". Det tänker jag komma ihåg. Jag tänker däremot förtränga min egna patetiska röst när jag kryper till korset och tar henne på armen och viskar "oh no, I'm white".
Nu ska jag kolla på en tröja till min bror.
Hoppas min syster tar det lugnt på party-ön Kós och aktar sig för rödbrända engelsmän!
3 kommentarer:
Greetings, Fanny.
Kul att du har det bra i NYC om jag nu har tolkat det något ungdomsbetonade språket i dina skriverier rätt.
Trevligt att du inte försätter tillfällen att prova på de lokala brygderna inom alkoholsektorn. Jag skulle gärna komma över en kväll och dela "a fifth o' Henessy", vi kunde ju köpa två.
Här hemma har det äntligen blivit så varmt att jag nu kan klaga över svettningar istället för..., vad det nu var jag klagade på innan.
Ha det nu så gott de sista dagarna av din exil och kom helskinnad hem.
Kalle
Hej tösen.
Frånsett fasorna med Newark-dådet kom jag att tänka på vad Ingemar Hedenius skrev om sin tid som Visisting professor i Detroit 1969:
"Vi bor i ett slumområde där det begås 40 mord, rån och grov misshandel om dygnet. Efter första natten med skottlossning å gatan ville jag flytta snarast men nu har miljön blivit en viss stimulans så underligt det än låter. Efter 42 år i det mysiga Uppsala där brottslingarna håller till inom universitetet och inte utanför så gillar jag även detta."
Ja, ja. Sen vqar det där med dina vänstersympatier: tänk på att Sovjetimperiet och Moskvakommunismen är borta. Maos, Stalins och Pol Pots brott med många 10-tals miljoner människoliv är avslöjade och har bara klenmodiga försvarare (Myrdalspojken).
Husguden Hedenius igen: "Ja, jag är antikommunist eftersom det är en konsekvens av min demokratiska övertygelse, dvs min tro att den politiska och andliga friheten är omistliga värden hos oss. Jag sympatiserar med socialismen men villl inte att någon av dess varianter förverkligas med utomdemokratiska medel eller till priset av den politiska eller andliga frihetens förlust".
I övrigt önskar jag min Fanny en angenäm slutvecka, och ser fram emot fler välskrivna betraktelser.
(sune)
Fanny, hej på dej.
Fruktansvärt, fruktansvärt hemsktoch grymt med dödsskjutningarna.. Vad gör man och hur reagerar folket. Här har jag inte sett eller hört ett ord om det.
Varför blev du genomskinlig och vit när du gick på hipp hopp- stället?? Det låter som du blev osynlig eller var det så att du kände dej osedd av hipp-hopparna????
Har varit med sun och Märta och Eddi på vandrarhem i Överrum ett litet ställe i Småland. Det var fint. På hemvägen landade vi på Karolins och Kalles landsställe och åt middag. Jättetrevligt! Det tyckte Frank också.
Imorgon börjar jag arbeta. Det tar emot.Jag har varit inne och kollat på projektet om hiv-testningen på Conny Island Faktiskt bra tycker jag.
Längtar efter dej. Den här ankdammen är inte så himla tokig. Den blir väl lite vad man gör den till...miljoner kramar mamma.
Skicka en kommentar